”Jag tar en liten tupplur sade hon” och vaknade efter två timmar.. Kanske var det det som behövdes för att inleda den sista helgen i september. Månaden som går i historien som den måndad då jag inte kände mig frisk (eller var helt frisk heller för den delen) en en dag. Det började den första september med hosta och feber som utvecklades till lunginflammation. Som om det inte hade varit nog, så tyckte min kropp att det var sjysst att smittas av en snorflunssa genast då jag kom tillbaka på jobb… Är ännu hängig och snuvig, och antar att den här helgen mest går åt till att försöka få tillbaka krafterna. Det har verkligen varit eländigt och trist, men jag har stora förväntningar på oktober istället. På att ha lite mera ork. Ork till att delta i mina fritidsintressen. Ork till att motionera. Ork till att umgås och ork till att vara en bra mamma och fru. Orken de senaste två veckorna har gått till att orka vara på jobb. Sen har det inte funnits så mycket ork kvar.
En dag hade jag tydligen ändå ork att städa sovrummet och sy upp våra nya sovrumsgardiner. Av biten som blev över blev det två kuddar. Yukatan från den lyckade helgen på Yasuragi är i flitig användning och passar så bra in i sovrummets färger just nu. Här i sovrummet har jag också tillbringat alldeles för många timmar i septeber..
Men nu – helg! Och jag är så tacksam att jag slutar tidigare på fredagar nuförtiden så att jag har möjlighet att tupplura i två timmar och ändå hinna åka och handla och få middagen klar i tid.