Det är så länge sen jag bloggat (var tvungen att kolla – den 25.1..) så jag var tvungen att uppdatera WordPress appen innan jag började.
Och ja.. var ska en börja efter typ den längsta bloggpausen någonsin. Ofta brukar det finnas en orsak till att jag börjar blogga igen efter en lång paus. Just nu tror jag mest att det var det att jag såg någon som frågade om hur sommarplanerna ser ut. Och ja.. dom ser ju kanske lite annorlunda ut än vad det var planerat.
För inget blev ju som planerat den här våren/sommaren av förekommen orsak. #corona
Det har ju hänt så mycket.. för alla.. och även om situationen varit den den är, så har jag en positiv känsla i kroppen efter den gångna våren. Det är klart att det varit jobbigt på många plan, och tragiskt och sorgligt och allt det där. Men på ett personligt plan har jag utvecklats en del, om än på helt andra sätt än vad jag kanske hade planerat.
Vid den här tidpunkten och inom snar framtid hade livet sett ut ungefär så här ifall allt varit som vanligt.
– En resa i april till London
– Pågående repetitioner för mig och sommarteaterpremiär här i Pargas
– Kursvåren avslutad
– Väntan på sommarlovet för barnen
– Varit på en hel del kul konserter och evenemang och konsert med kören på kommande
Men istället blev det så här:
– Alla resor och evenemang inställda
– Alla kurser inställda (höll dock en kurs på distans i sömnad av ansiktsmasker)
– Gått på yoga på distans vilket gått förvånansvärt bra
– Jobbat på helt annat sätt (dagverksamheten stängd så vi blev alla utplacerade på olika boenden)
– Varit massor ute och sett våren komma smygande
– En permitterad pappa – en pappa hemma (fram tills förra veckan då han fick fara på jobb igen) Blev ju ett väldigt annorlunda lov än vad jag är van med. Ikväll kommer han hem igen, och det känns fint efter en vecka ensam med barnen. Han hann få massor gjort under sin tid hemma! Nytt hem till tipporna, båten fixad och sjösatt, och terasser tvättade och oljade.
– Distansskola för barnen vilket gick över alla förväntningar
– Jag har sytt massor, även sånt jag aldrig i mitt liv trott att jag skulle sy. (Ansiktsmasker..)
Ja, allt blev ju annorlunda för oss alla. Men jag försöker ändå tänka positivt och hoppas ju att det kommer något gott ur detta också.
Och så var det sommarplanerna visst. Vi kommer nog att vara mest hemma. Göra utfärder med båten, och turista i vår näromgivning. Bygga ett litet växthus, gå på skogsturer, äta gott, greja på här hemma. I något skede hoppas vi ju på att kunna träffa folk lite mera. Man får helt enkelt ta en dag i taget nu. Och ta hand om varandra på avstånd. Klart det harmar att det gick så här, men eftersom man inte kan göra så mycket annat än tvätta händerna så lönar det sig inte att älta och harma sig.
Det blir nog bra.
