Det här historiska året börjar lida mot sitt slut. Äntligen – tycker nog de flesta kan jag tro. Även jag, men då jag tittar tillbaka på året som gått, så inser jag ju att det nog hänt en del bra också i mitt liv. Hur hela världen sett ut och ser ut nu, tänker jag inte gå in på. Det vet vi nog alla att det inte är så bra.. Nu vill jag bara fokusera på min lilla bubbla.
Januari 2020
Vi inledde året med att åka på en picknickkryssning, jag och barnen. Jag satte igång med mitt arbete som dräktansvarig på Teaterboulagets revy. Ett intensivt men väldigt roligt jobb, med många nya kontakter och många timmar bland gamla kläder.
Storebror fyllde 12 år och vi hade ett litet kalas för honom hemma. Det var t.o.m några vackra morgnar (och säkert kvällar också) Naturen har faktiskt varit en stor del av detta konstiga år.
Februari 2020
Vi var kattvakter, och en ny liten kusin föddes. Corona var ännu bara något som fanns bara annanstans. Jag träffade Camilla i hennes fina studio som sen tyvärr måste läggas ner.. Vi hann också träffa Sverigekusinerna i Helsingfors. Då visste vi inte ännu att det skulle ta ett bra tag tills vi skulle få ses igen.. Den dagen har inte ännu kommit.. Revyn hade premiär och allt var ännu helt som normalt. En premiärfest som varade till småtimmarna. En vår med massor med program inplanerat i kalendern.
Det började väl helt normalt, med lite onda aningar.. Jag var t.o.m med på en första träff med gänget som skulle göra Djungelboken för Teaterboulaget den sommaren. Det blev endast en träff.. Det blev ingen sommarteatercomeback för mig..
Sen började allt. Eller blev på riktigt även här. Fredagen den 13 mars. Dagverksamheten stängdes och Revyn tog avsked med buller och bång. Ännu en kul fest som avslutades mycket sent eller väldigt tidigt, beroende på hur man ser på saken. En apocalyptisk promenad genom ett snöoväder. Vi var faktiskt nästan övertygade en stund om att vi var de enda överlevande på jorden.
Förvirring, nekande, ilska, frustration. Bara några känslor som var i luften. Nya direktiv och plötsligt en helt stängd värld. Vart var vi på väg? Kusligt..
April 2020
Trots en stängd värld med minimalt med kontakter, så gick livet vidare på något sätt. För de flesta iallafall. Våren smög sig på, mera tydligt än någonsin, eftersom jag tillbringade en stor del av min arbetstid ute i skogen eller på promenad.
Vi blev gudförälrar på distans och jag sydde munskydd. Massor. Eller ansiktsmasker. Eller vad man nu ska kalla dom. Vi firade även påsk, beställde mat från butiken som vi hämtade. Var mest hemma och grejade. Vi har grejat väldigt mycket här hemma i år faktiskt. Kanske ett skilt inlägg för det?
Rätt som det var hade vi även ett nytt hem till fåglarna på gården. Pappan blev ju permitterad då allt stängdes ner, och hade mera tid än någonsin att vara hemma och fixa.
Maj 2020
Det blommade, vi firade en lugn första maj (som alla andra). Hyreslägenheten på Sofiegatan såldes i all hast, jag fick styla och det var ju himla kul! Vår fina Shirley blev sjösatt och Duvan och Choko kläcktes och flyttade in hos oss. Barnen fick sommarlov efter en konstig vår med distansskola.
Juni 2020
Vi firade min födelsedag, med att ta en tur till jouren i Åbo. En olycka med scooten för storebror. Midsommaren firades i skärgården med vänner, det blommade och vi njöt av värmen och sommaren.
Juli 2020
En välbehövlig semester. Lillebror fyllde 9 år. Vi fick besök av gudsonen och hans familj, besökte Mumindalen tillsammans. Ett nästan normalt liv levde vi då. Många båtfärder och utfärder, chill i uterummet, litet kalas för 9-åringen med Skalmantårta.
Juli forsatt, kycklingarna växte och visade sig vara tupp och höna. Vi träffade vänner, drack bubbel, gick på museum i Åbo. Vilade i hängmattan, ordnade gårdskoncert med She´s leaving home och vågade oss t.o.m på en tur till Tallin där vi firade vår bröllopsdag!
Augusti 2020
Ännu en härlig sommarmånad. Vi åkte med vänner till Gullkrona och det var nog ett av de mest lyckade dygnen det här året! Vi åkte även på en tur till Åbo och firade pappans födelsedag. Forneldarna firades lugnt hemma med barnen och dopp i poolen.
September 2020
Sommaren tog slut och läget blev sämre igen.. Jag hann ändå hålla mina kurser på Kombi vilket jag är så glad för. Det blev en del yoga i olika former, och på jobbet körde vi igång med Open Minds där jag var med som handledare. Varade inte så länge.. Blev undervisning på distans även där efter ett tag, men det var roligt så länge det varade.
Oktober 2020
Jag gjorde en vecka detox och båten togs upp på land. Fick prata om mitt loppisintresse i Närbild, och träffade faktiskt en del folk utan dåligt samvete ännu då. Både utomhus och inomhus.
November 2020
Så här i efterhand så känns det lite som att hela november lite var en dimma på något sätt. Allt coronarelaterat tog över både hjärna och kropp. För de flesta i min närhet. Det ordnades ändå lite sådant som lyste upp i mörkret på många plan. Lux archipelag är nog en så fin satsning, som fick en att orka vidare i mörkret.
Men även om det var dystert och eländigt, så föddes ändå några tankar och ideéer som jag hoppas och tror kommer att vara väsentliga för framtiden.
December 2020
Den sista månaden på detta år, som avslutas idag. En fin adventstid. Den minst stressiga på många år. Inte så många måsten. Jag har verligen hunnit njuta av julväntan även om advent gick jätte fort. Jag började redan skala av mig det gamla året i december, klippte håret mycket kortare, skaffade en ny postlåda och tog mitt första vinterbad någonsin. En liten julmarknad deltog jag också i. Munskydd i officiella utrymmen blev det nya vanliga. Man började se folk i ögonen igen. Många fina promenader i fina kvarter med fina julkalendrar.
En myckte lugn julhelg, och ett så välbehövt jullov. (Som till all lycka pågår ännu nästan en vecka!) Jag har hittat tillbaka til läsandet, vilket gjort mig så glad. Jag hoppas att jag även hittar tillbaka til skrivandet och bloggen nästa år. Just nu då jag sitter här och skriver så känns det så naturligt. Vilket det inte gjort på jätte länge. Att skriva allså.
Ja, jag måste väl ändå tacka 2020, för allt det gett mig personligen. Jag har fått bättre självkänsla och blivit modigare. Är det all tid bakom masken som gett mig självförtroende? Lättare att stå för sin sak med en mask som döljer ens osäkerhet?
Jag har fått nya vänner konstigt nog. Tyvärr har jag inte träffat de gamla så mycket. Men jag hoppas att det blir änding på det nästa år, bara vi alla får det där vaccinet. Så att vi både kan och vågar träffas normalt igen.
Mera avslöjanden om nästa år tänker jag inte göra nu, men det kan jag säga att det kommer att bli ett annorlunda år som jag har höga förväntningar på!
Nu säger jag – Game over 2020 – låt 2021 komma – jag är redo. Är du?
pusseldotblog.wordpress.com 